Ja men gör ett nytt försök, har aldrig varit duktig på att blogga innan, glömmer bort att skriva en dag, en dag till osv osv och då glömmer jag lösenord och bla bla bla.

Kanske ska presentera mig..
Risk för ointressant fakta ;)
Mitt namn är Linda, jag är snart 22 år och har en underbar liten flicka med en liten gnutta trots, nae skoja bara..ganska mycket trots faktiskt men vad gör man? Hon heter Saga och jaa..det är lite det jag funderar på att skriva om, lite vad jag som ung mamma har fått gå igenom och ännu går igenom och kommer att trampa och stampa igenom framöver.

Att vara ung förälder ger stora fördelar men även nackdelar och fördomar.
Jag va 16 år när jag började misstänka att jag va gravid och efter många om och men så tog jag ett graviditetstest som va positivt trots mina p-piller! Nu tänker ni att jag slarvade och hit och dit och att det är såå minimal risk osv..men icke! Att tillägga var att jag va 170 cm lång och vägde 49kg med så jag va undernärd.Men ja, ultraljudet visade v.12 , läkarna sa att det är ett mirakel med tanke på min undervikt och piller men från den stund jag fick se hennes hjärtslag, fanns inte en tanke på att ta bort. Hon är mitt overkliga mirakel! Eller..aa jag visste ju inte då att det va en flicka..men ni förstår :) hennes pappa däremot vart inte glad över min fantastiska nyhet, han låg i lumpen och vi hade varit tillsammans drygt 1 år och vi som alla andra skulle ju alltid vara ihop och aaaldrig göra slut, haha..ajjemen. efter förlossningen tog vi oss knappt igenom ett år, huah..eller aa vi träffades och försökte med jämna mellanrum men den där känslan va inte riktigt där..jag insåg att jag hade tappat känslorna och vandrade vidare på min väg med mitt lilla hjärta! jag kommer fortfarande ihåg alla fördomar när jag gick med vagnen på stan, haha. "Barn ska inte ha barn" nae det ska dom verkligen inte och jag uppmuntrar aldrig graviditet innan utbildning, jobb och inkomst,eget hem osv för jag vet hur hårt det är! Usch men med blod svett och tårar så gick det och jag visade domdär surkärringarna att jag va dubbelt så rolig och busade med mitt barn och hit och dit, hade karriär och en bra mamma som passade sitt kära barnbarn tills hon började på dagis. Nu har jag efter 3 års tid slitit som ett djur för att få ensam vårdnad för att den där "speciella" människan ville göra livet surt för mig för att han fick ett ansvar på sig som han inte ville ha och därav att jag lämnade honom och tog med mig min ängel, den gången stängde jag dörren för sista gången och han har inte velat se sitt barn på 3 år men vägrat mig vårdnaden bara för att jävlas. En dyr advokat senare så har jag ensam vårdnad..jag kan säga mycket om dom här situationerna men jag ska inte sjunka lika lågt och berätta mer.

Men nu är det så att jag ska inte tjata ut er med hela berättelsen nu för jag kommer att återkomma till mycket när jag skriver framöver. Jag har lagt det förflutna bakom mig så..aa jag tänker prata om allt o ingenting helt enket min nya, fantastiska och underbara familj och min roll som sambo, mamma, arbetande och studerande, vänn/bästavän och allt som tillkommer där

well, jag ska lägga bort luren och lyssna på när min lilla sessa pratar i sömnen, man får ju veta lite hemlisar om alla bus hon gör så bäst att passa på och ligga steget före! ;)
vilket är perfekt! Mohaha

gonatt !
Ska försöka komma ihåg att skriva imorrn !