Ja jag vet inte riktigt hur jag ska börja så det kommer bli lite flyktigt.
Att jag inte kommer överens med min klass är ingen hemlighet och att jag är svår att komma inpå. Men det som gjorde att allt bara blev kaos från början i klassen var att jag fick sitta ensam och slita som ett as med ett stort grupparbete med 3 till varav jag känner att jag gjorde det mesta medans dom andra gled på mig,att jag ville ha toppbetyg va välkänt i klassen och jag gav ALLT. Jag ifrågasatte självklart det med vänlig to,försökte förklara vad jag tyckte hon kunde göra så vi blev köara och den ena tjejen drog rasistkortet mot mig,WTF! Jag kan inte vara rasist med tanke på att min dotter har 12% thai i sig ,12 % finskt och resten svenskt..min sambo är halvt resande och min bästa vän är halv kurd. Dom andra 2 hade upplevt samma sak att hon inte gjorde nåt men försvarade mig inte,dom vände mig ryggen. Hon sa att hon hade översatt text från svenska till sitt språk Jag vart förbannad och röt i och sa att jag sett henne chatta och att man använder Google translate om man översätter och inte Facebook, Skype, snapchat osv hon börjar gråta och aa jag va rasist. Självklart finns det ju alltid dom lite finare och duktigare tjejerna i klassen som självklart ansåg att jag va en hemsk människa och berättade hur okänslig och elak jag var. Det fick jag höra i mååånga veckor men fick ingen chans att förklara varför jag reagerade som jag gjorde. Hatet strömmade emot mig hela terminen och jag bytte sen till distans för att slippa bli huggen i ryggen med ord och skratt och hån. Jaha...nu då? Ny klass,svårt att bli vän med folk man träffar 1 gång i månaden i 2 h..men jag gav mig fan på att ingen och inget ska få hindra mig från min utbildning,det har nu gått 1 år och nu har vi sista terminen ihop i våran inriktning. Tror ni att det slutade? Nope. Senast i onsdags va jag på studieträff och på måndagen hade jag opererats och senare på kvällen fick jag åka till akuten med ett skärsår i handen och sy och på tisdagen konstaterade dom att jag kom emot en nerv. Frågorna strömmade självklart när jag kom till skolan men jag höll mitt huvud högt och sa "nä en olycka bara" det dom sa fick mig att koka inombords.. jag fattar inte hur jag lyckades vara lugn istället för att slå en stol i huvudet på personen bredvid mig. "HAHA ! Du söker bara uppmärksamhet..du är säkert suicid! " ja men absolut,jag har ju inget att leva för eller hur? Så jag försöker ta livet av mig genom att skära mig mellan tummen och pekfingret. Bra där. Jag kan inte med ord beskriva hur fruktansvärt arg jag blev,inte nog med att våran föreläsare som va där och hörde deras ord pratade om när hon ville ta livet av sig och visade sina ärrade armar,inte nog med att det är respektlöst mot mig så vad var det intentioner för henne? Äckliga människor säger jag bara. Jag har aldrig upplevt mobbning men jag tror man kan klassa det här som det. Det här är bara en av få saker som hänt. Och under min uppväxt har jag alltid varit omtyckt,samt på mina jobb men när man kommer in i en klass med bara vuxna så är dom så jävla mycket barnsligare och elakare än skolbarn. Det är inte lustigt att barn blir mobbade idag med tanke på hur många vuxna är och beter sig. Känslan av att jag förhoppningsvis inte behöver se eller prata med eller inför dom efter den 19 december i år är en underbar känsla,jag hoppas innerligt att dom kommer få känna på det jag fått stå ut med för att jag är en stark person med stark vilja och åsikt. Jag har aldrig gjort något mot någon i klassen förutom att ha sagt ifrån när en person inte gjorde det hon skulle. Det är väl så att man ska hålla käften i dagens samhälle och lyda alla andra. Jag har gjort mig själv en tjänst och lovat mig själv att inte ta skit och kämpa på,jag har gjort både stora och små förändringar som att plocka bort alla människor på fb som jag inte har kontakt med,jag ser kritiskt på folk som vill in i mitt liv,jag kräver att dom anstränger sig. Jag behöver ingen mer,jag har min underbara sambo,min vackra dotter,min mamma och bror och dom bästa vännerna i världen. Jag behöver inte energitjuvar i mitt liv,hittar jag fler fina vänner så är det bara en bonus. Jag tror på karma och jag hoppas att jag kommer få se deras fall. :)

gaah,efter att ha blivit provocerad hela mitt liv av folk som misslyckats så lyckas en liten flicka på 4 år att driva mig till vansinne. 

Saga vaknade ovanligt nog tidigt..för tidigt för mig idag..och börjar dagen med att skrika för att det inte va spolat på toaletten,vilket det var när jag väl kom ut till henne. Ungen trotsar mig totalt och vrålar som en hjord med vrålapor. Stackars grannar som är sjukskrivna eller arbetslösa och va hemma och va tvugna att lyssna på henne. 

Idag hjälpte absolut ingenting och mitt humör försvann på 3 sekunder. 

Lättretad en hel dag,känns bra. 

Usch,det va så länge sen Saga hade ett sånt här utbrott så det verkligen drog ur mig energin. 

Och så ska hon till tandläkaren idag med. blöööh! 

Jag är ingen bra förebild när det gäller tandläkare då jag själv har tandläkarskräck sen jag vart helt uppriven i munnen av en inkompetent nybörjare. 

Men det visar man ju inte såklart,det är ju som när det åskar, hjärtat dunkar till tusen och händerna är kladdiga av handsvetten men rösten och kroppsspråket är helt lugnt. 

haha,jösses alltså vad man biter ihop för sina barn. 

Men men,dagar som dessa funderar jag verkligen på att slita ur min livmoder och bränna den,när Saga påminner mig om all trots som följer efter lilla tiden med bebismys så känns det knappt värt det. Vet inte om jag skulle orka med att gå igenom det här igen? Skulle jag ha en till så skulle jag ju självklart inte ha nåt annat val men...aa.

Midsommarafton..ja vad ska man säga? 

Alkohol gör dumma människor dummare och gör intriger dubbelt så stora som dom egentligen är. 

Jag kan säga att vi hade kul,vi firade med min bror,hans sambo och deras dotter,sandra,Saga,min Sambo och en till vars namn får mig att vilja spy. 

Nåväl,jag ska börja fixa mig för att dra Saga till tandläkaren nu och förhoppningsvis träffa min " BFF" Karro. 

uppdaterar nog kanske senare om hur det gick med dagen. Huhuu! 

jaa,efter solsken kommer regn. efter att Saga har varit snäll och duktig i ett par veckor så kom en helvändning.

Hon är alltid duktigt med att låta oss få sovmorgon i lugn och ro,fixa en egen frukost osv..idag vaknade vi till gap och skrik om att hon är hungrig,dom där höga tonerna på morgonen...dom skär i öronen. 

Förklarar lugnt och sansat att jag kommer upp snart,ge mig 5 min så jag hinner vakna till och skriket vart ännu värre! 

Gaaaaaaah! 

Jaa,det va ju bara att gå upp och göra den där förbannade frukosten med skrik bakom ryggen.

Salamin tog slut,hon ville ha en macka till med just salami...hon blev sur och stack in i sitt rum och muttrar sina små sura ord. 

Men aa,vad ska man göra ? skrika tillbaka? kasta henne i sängen? ignorera? 

Jag har nog prövat dom flesta sakerna men just idag verkade ingenting funka så här sitter jag nu igen vid mitt kära köksbort,smulorna från sagas frukost ligger kvar och stör mig till tusen men jag orkar verkligen inte just nu,är så trött att jag nästan spyr.

Och jag är verkligen chockad att min lilla sessa plötsligt vart monstret från den svarta lagunen,hon som alltid är så snäll och go annars. Antar att det är en fas dom går igenom..

Och jusste! 

Igår hände det,bara för att jag har suttit och pratat om ouppfostrade barn.. 

Vädret va ju underbart igår så vi va ute hela dagen,hon träffade sina små kusiner och jag fick ta skit av min sk. bror,det ledde till ett utbrott som i gamla goda tider förutom att nu i det här läget är jag mycket starkare och envisar och ska altid få fram min poäng... anyway.

Saga leker med sina kusiner och den ena kommer springandes och säger att Saga sprutat saft på en unge,hon ljög.

Sagas vattenflaska med saft stod bredvid mig. Men men jag säger till och hon blir arg för att hon ljög.

Dom leker vidare och sen hade Sagas minsta kusin dragit i Saga och hon vart arg och kastade sand.

Ett gråtande barn kommer in och en arg mamma störtar ut och aa..hon blir sur av utskällningen. 

Vi går för att hon ska lugna ner sig och gick hem och åt innan vi gick tillbaka. 

Väl där igen skulle Saga lämna tillbaka en klänning hon fått låna av en kompis när vi hade glömt ombyte hemma,ser en pojke springa fort som f*n från den porten," VAD HAR HÄNT NU?" går dit bort och Saga gråter hos min kompis som säger att en pojke höll för porten så hon inte kunde gå ut. 

Karma? kanske.. men ungen fick veta att man inte bråkar med min flicka och kommer undan med det så vart en utskällning framför kompisarna,skapligt pinsamt för honom. 

Föräldrarna kan inte svenska och deras dotter har puttat Sagas bästis framför en gunga och just den pojken har varit på Saga och velat pussa henne och drivit Saga till vansinne osv innan men nu gått över till elakheter.

Saga är en stark liten flicka. Hon är nu 4 år och ett humör som en 15åring.

Vi kommer inte få det kul med henne när hon väl blir 15 år...

Haha.. 

Vet inte om Sagas utskällning sitter kvar än och att hennes humör är kvar sen igår. 

Men en sak är säker och det är att ni får ha en jättefin Midsommar ,jag lär inte hinna utdatera imorgon med alla bestyr så ha det fint ! Nu håller vi tummarna för en regnfri midsommarafton! 

vart en sen morgon idag,Saga gick upp och satte igång med att leka i lugn och ro tills dess att hon ville kolla på tv,vilket jag är emot att barn ska göra hela dagarna.. en stund på kvällen eller om det är dåligt väder eller vid en myskväll är helt okej men förstår inte hur föräldrar idag kastar en surfplatta eller mobil till sina ungar istället för att gå ut och leka. Självklart får Saga göra sånt med,men det sparar vi till dagarna då vädret inte är så kul. 

Hon är ju så jäkla smart ungen,hon kan ju surfplattorna och mobilerna bättre än vad vi gör och hittar ständigt saker vi inte visste fanns haha. Men men, vad är poängen med att barn ska kunna produkterna? Är det någon tävling om vem som kan köpa senaste surfplattan till sina ungar och inte? "Jo men min son ska få en Samsung Galaxy S5 nästa vecka" - Jaha,hur gammal är han då? 15? " naae han är 5 år" nae men typ så är det ju nu. Jag fick min första telefon när jag va typ 12-13 år och då va det en begagnad nokia 3310. Sen efter mycket tjat fick jag jobba ihop hemma till en ny LG eller Samsung som va finare och då existerade det inte att ta med den när man skulle vara ute och leka i rädsla om att tappa den eller ha sönder den. 

Ah men tiderna förändras men jag kan inte påstå att jag tycker att alla förändringar är bra. 

Dels i skolorna blir det ett socialt hinder och en risk för att bli mobbad om föräldrarna inte är högavlönade och kan köpa nya telefoner och prylar till sina barn vartefter trenderna för att dom ska passa in. 

Men som sagt,självklart har vi en surfplatta,smarttv,fina telefoner osv men dom sakerna ska inte ta över barndomen,barn ska vara barn och leka ute i första hand för att stimulera både kropp och själ. 

Blir ju faktiskt nästan rädd för att gå igenom en skolgård med lågstadieelever,svordomar och ungar som skriker ord som jag inte kunde innan jag blev 15 år och sexuella antydningar. Då undrar jag vad dom får vara med om hemma. Usch! Jag vill inte skola in min lilla tjej...Får ont i magen av tankarna om hon kommer göra likadant med tanke på grupptryck? Vi fostrar henne till att vara skötsam och ha ett fint och tydligt tal utan svordomar,har inte varit några problem då hon inte har gått på dagis. Nu i September ska hon dock skolas in 15 h/vecka och jag får panik...hon får testa 15 timmar först då det ändå är gratis. Dels för att jag är emot det,jag gillar inte att hon ska utsättas för folk som inte vet vad uppfostran är. 

"det utvecklar hennes förmåga att samspela och kommunicera" Hon kan leka med andra och dela med sig,har enligt BVC talet som en 6åring och förståndet därefter. Hon kan både Svenska och även över 50 ord och meningar på Engelska....haha hon behöver det inte! Eller jo,det gör hon ju men jag är hönsmamma. Jag har svårt att släppa in andra för att ta hand om henne..det är antingen Jag,Sambon eller Sagas gudmor Karolina eller Morbror Björn som jag känner att jag kan lita på helt,är skeptisk mot stora grupper med barn när det är så dåligt med bemanning på förskolor...hur ska dom hinna med att leda alla barnen på rätt väg? jag tycker det är jobbigt nog att hålla koll på 2-3 barn medans 2-3 personer ska fostra kanske 15-20 barn på en avdelning. Mjaa,vi får la se..men kommer hon hem med ett annat beteende så hon är bråkig och ful i munnen..oj..då vet jag inte vad jag gör. 

Men nu har vi ätit ugnspannkaka och det är dags att röra sig utåt i det fina vädret! 

vi hörs, huuhuuu

Jag förvånar mig själv,lyckas ju faktiskt uppdatera här lite halvt iaf! 

Känner mig duktig trots min glapp ;)

Idag är det Tisdag,tvn är på i sovrummet,Saga sover och Sambon är hos sin kompis så då får jag tid över att fundera på människor och beteende..lät djupt det där,haha men så är det inte. 

Jag brukar inte vara den som klagar eller så,tvärtom så brukar jag ta lätt på saker och glömma intriger ganska fort men när folk som kallar sig familj beter sig som ett gäng hyenor runt ett byte så fort någon annan får framgång eller att något positivt händer

Jag vet inte om det bara är min familj som är vääldigt dysfunktionell eller om alla familjer har energitjuvar,vilket jag tror iofs.  Men tittar man på familjer så verkar ju allt vara så perfekt och man ser tillbaka på sin egen och suckar högt. Jag har min mamma,förtidspensionerad,Min äldsta bror,min hjälte och min andra halva..och så min yngsta storebror som är raka motsatsen till mig och min andra bror.. Min halvsyster på pappas sida räknar jag inte ens som familj men kan nämna henne bara för att. 

Tror det framstår tydligt för närstående och utomstående att vi inte tycker om varandra,lustigt nog har det alltid varit så med sen jag var bebis. Men min andra bror däremot..oj. Han har alltid varit min klippa i stormen och mitt ljus i mörkret,klart vi har bråkat eftersom vi är exakt lika envisa och lika tjurskalliga..vi är riktiga surkärringar med ett jääävla humör haha! Men han,trots alla motgångar han haft så har han alltid gått med mig i mina motgångar. Det om något är ren och oförstörbar syskonkärlek.

Nu är t.ex en resa aktuell för mig,jag ska försöka ta mig mod att hoppa på ett plan och åka utomlands och jag vill inte ens tänka på vad som kommer att sägas när allt är bokat..oj oj oj. Att inte folk kan vara glada för andra.

På tal om annat och för att byta ämne...

Vad är det för virus som går runt egentligen? Halsont,feber,ögoninflammation och muskelsmärtor osv och nu bara för det känner jag av nackont och halsont. BAAAAH! vill inte!

Och på tal om smärtor...vad är det med myggorna iår? dom verkar ju vara helt zombifierade. 

Slog en mygga igår som satt på mitt knä, HAHA! tänkte jag när den landade död på diskbänken..men ack så fel jag hade...några minuter senare när jag letade efter mitt mygglik på diskbänken så såg jag aset krypa på spisen...vafan? den dog ju! tydligen inte... Hur kunde den överleva en smäll som gav mig ett rött märke och resulterade i att den ramlade på diskbänken helt still och sen trippa runt på spisen som ingenting? huaaah! stort myggbett från helvetet fick jag med.. tack för den ditt as!

men nae,nu är mitt thé slut,sängen ropar och fötterna har somnat eftersom att jag envisas med att sitta antingen på fötterna,skräddare eller nån annan skum position på köksstolarna när jag ska skriva eller äta..fast det gör jag ju självklart inte när sambon är med..han anser att man ska sitta ordentligt på stolarna så... schh!!   

Han har en poäng men det erkänner jag aldrig! 

Ska försöka uppdatera mer om Saga med framöver men hon har.. helt otroligt nog varit exemplarisk och lugn ett tag nu,antar att det är lugnet före stormen? haha...well vi får se! huuhuu!   

Jaa, idag är det ingen bra dag..det har varit en såndär dag man bara vill gå och gömma sig under en sten och aldrig komma fram.

Mina tankar går en bit tillbaka i tiden när den personen jag litade mest på försvann, min pappa. Jag var 10 år när han dog och det ledde till en hel del vändningar i mitt liv.

Jag började sno cigg av min mamma när jag va 12-13 år, började umgås med äldre som fick mig att börja dricka tidigt och min mamma hade ett rent helvete med att försöka hålla mig hemma på kvällarna.
Mina bröder va vansinniga för att jag rymde och så vidare och jag började utveckla ätstörningar för att alla tjejer skulle va så smala som möjligt.
Efter en tid träffar jag en kille, jag går på iv på gymnasiet pga att jag skolkade och allt var perfekt, tills den dagen då jag fick veta att jag var gravid i v 12. Tiden går och med en växande mage insåg jag hur elak jag faktiskt har varit hemma och i skolan, jag har varit rebellisk hemma och mobbare i skolan, fått dagliga utbrott på lärare så stolar har flugit. Det slog mig att tänk om mitt barn skulle bli mobbad eller bråkig? Jag vart livrädd och fick en enorm ångest och gick frivilligt till mina gamla lärare och bad om ursäkt, även vissa som jag mobbat.

Karma..jaa antingen har jag fått en dos av det eller så är det otur för jag fick efter 3 årstid veta aatt denna person som jag fick barn med varit otrogen flertaliga gånger.
Idag har jag ingen tillit för någon och mitt självförtroende som var på toppen är sen dess och än idag på botten.
Jag har fått kämpa sen jag var 16 och fixk min dotter och litar inte på någon. Jag sätter upp min perfekta fasad och drar på mig rollen som självsäker och stark när jag är raka motsatsen.

Ibland funderar jag över varför jag lyssnar på alla andra..min spegelbild är skev men frustrationen över mina brister gör spegelbilden värre och har sönder mig totalt och gör mig osäker över allt, ett hårstrå som inte är mitt på min hårborste, konstigt beteende osv ger mig falska signaler och förstör just för att oron för att bli sårad igen finns där 24/ 7...alla sover här hemma, det borde jag med...ett hoppigt och meningslöst inlägg med det va bara tvunget att få komma ut. Uppdaterar snart igen, ev imorrn! Ha det bäst!

Ja men självklart gick sessans födelsedag jättebra och spenderades med fina människor och myycket städ och disk..
fina presenter fick hon med lilla skruttan :) inte fått med bilder på alla presenter men fick med det viktigaste...saga! :) annars är jag helt slut, gick upp vid 8 och hållt igång hela dan och fått diska mellan vågorna
av folk som kom och städa av det värsta. Efter allt slit skulle jag ut på promenad med mikkis, vart promenad fast vi fastnade lite här och var och pratade med folk. Bland annat min egna bror som inte ens ringde sin systerdotter och sa grattis idag, berättade hur besviken både jag och saga vart och fick uppmana honom till att ringa imorgon iaf, får väl se om det händer.
Och på tal om folk som inte hör av sig, vart chockad men ändå inte över att en person inte hörde av sig idag, om det nu inte var just denna person som ringde på dolt nummer, dom som känner mig vet att jag inte svarar på dolt.

Men men, när jag kom hem från min promenad och såg fram emot att få mysa med min sambo så har stackarn somnat ovanpå täcket och glömt släcka vårat saltvattensakvarium och sötvattensakvarium..då är han trött. Jaja, får väl skita i min mysstund när jag var borta så länge :p som lovat så slänger jag upp några bilder iaf! Hörs!

Uschh! Ibland känns det som man inte hinner med något alls.. speciellt när det är fint väder. 
Imorgon fyller min sessa hela 4 år så dagen har bestått av extremt mycket stress och panik. 

Köpa sista presenterna,fixa fika till kalaset och räkna ut hur f*n alla ska få plats i lägenheten och hur vi ska organisera allt,tror jag svimmar snart. Och inte nog med det så har vi varit hos min svåger..eller vad det nu blir. Min sambos bror och hans familj och pratade där en stund och sen hem,slå in presenter,till min mamma för att hämta Saga och sen kaffe där innan vi skulle handla fika,fanns ingen tårta i den första affären så jag fick ju självklart springa till nästa för att hitta en rosa tårta... jaja vad gör man inte för sitt barn? Glömde även att nämna att ena flaskan med läsk gick sönder i påsen på vägen hem,yaay! Blött och mysigt.

Nu efter många om och men så har Saga blivit sövd och aa..äntligen börjar det bli bättre med henne.

Och på tal om det,sveriges läkarvård. 
Jag har sökt i flera månader med Saga för hennes astma och att hon har problem och blivit värre. Användee min kommande titel som undersköterska som annars har fungerat men har inte fått någon hjälp. 
Med en sambo som är i Grekland så får stackars lilla Saga ett astmaanfall helt plötsligt och det tog tvärstopp för hennes andning och ambulans tillkallades i rättan tid. 

Det var ju så att min magkänsla och mina observationer va rätt..hon är värre och har Allergi mot något som vi inte vet vad. 

Söndagen då detta inträffade hittade jag henne blå,jag hade lagt henne och allt var lugnt och sen reagerade jag på att hon inte hade hostat på ett tag som hon då gjorde regelbundet och min magkänsla kickar in och aa... hon va blå och livlös. Jag skakade henne hysteriskt i väntan på att 112 skulle svara och plötsligt hostar hon till och färgen kommer tillbaka... Tänk om jag INTE hade gått in?! Är det verkligen såhär det ska vara i vården? Ska ett barn behöva riskera att dö för att få rätt hjälp och rätt mediciner,dos och behandling? 

Usch och fy för det här,ut med dom gamla surtanterna och surgubbarna i vården och ge plats åt oss som VILL hjälpa människor. 

MEN, jag är glad att Saga mår bättre till sin födelsedag och min Sambo har nu varit hemma 2,5 dag och hjälpt till med allt. 10 dagar med extremkurer med kortison och luftrörsvidgande för astman och även antihistaminer för hennes "okända" allergi som jag kan svära på är pollen.. men men jag säger inget..jag är ju bara en såndär orolig förstabarns-mamma enligt läkarna. 

Andra saker som jag faktiskt tänkt på med idag.. (oj vad hoppigt det blir idag,men har ju inte skrivit på ett tag så det får bli så nu   ) 

Kommentarer som folk bara kastar ur sig utan att tänka på följande reaktioner. 
Jag har annars en lååång stubin och brukar inte bry mig men..när folk slänger ur sig "jaha,när ska ni få en bebis då?"  eller "det är på tiden att ni skaffar barn nu"  jösses säger jag bara..vad ska man svara? 

-jaa vi håller på.. - kanske nästa år... - när ni slutar tjata... -när ni kan hålla käften.. nae vars.. kanske lite hårt men. 

aa just dom kommentarerna eller liknande. 
Jag tar ganska lätt på saker annars,jag bryr mig ärligt talat inte men vissa saker svider mer än andra. 

Idag var ett sånt tillfälle då jag fick höra en djupt opassande kommentar som jag inte ens tänker skriva ut för att det faktiskt är en av få saker som faktiskt sårat mig att höra. 

Vissa saker kan man faktiskt tänka 2-4 ggr på innan man säger det högt för just ord är något du aldrig kan ta tillbaka. 

Det är så jäääääv...jäääkla lätt att säga saker på ett sätt som blir fel,vissa saker sägs på ett visst sätt just för att såra och vissa saker svider mer när det kommer från någon man älskar. 

Watch your thoughts,they become words. Watch your words, they become actions. 

Jag är halvgnällig och övertrött och väntar på att kolla på en film med min spelnörd till sambo,men schhh.. jag har inte sagt att han är spelnörd....;)

Diablo 3 var det värsta som kunde hända..tills expandern kom. 

haha,aja..ska väl va glad att det bara är några timmar på kvällen istället för en riktig nörd som sitter 24/7   

Nae om man skulle slänga sig i sängen och ladda batterierna tills imorron..inte nog med att det blir städning till tusen innan folk kommer hit så lär det bli en massa städning och disk och skit efteråt med och sen en promenad med en saknad vän. 

Ska försöka uppdatera snart igen,förhoppningsvis imorron med lite bilder från födelsedagsfirandet och gnäll om hur mycket jag hatar mitt liv när jag städar och fixar,haha. 

Ha det fint därute och..sov gott,det lär jag göra. heejs!