Ja jag vet inte riktigt hur jag ska börja så det kommer bli lite flyktigt.
Att jag inte kommer överens med min klass är ingen hemlighet och att jag är svår att komma inpå. Men det som gjorde att allt bara blev kaos från början i klassen var att jag fick sitta ensam och slita som ett as med ett stort grupparbete med 3 till varav jag känner att jag gjorde det mesta medans dom andra gled på mig,att jag ville ha toppbetyg va välkänt i klassen och jag gav ALLT. Jag ifrågasatte självklart det med vänlig to,försökte förklara vad jag tyckte hon kunde göra så vi blev köara och den ena tjejen drog rasistkortet mot mig,WTF! Jag kan inte vara rasist med tanke på att min dotter har 12% thai i sig ,12 % finskt och resten svenskt..min sambo är halvt resande och min bästa vän är halv kurd. Dom andra 2 hade upplevt samma sak att hon inte gjorde nåt men försvarade mig inte,dom vände mig ryggen. Hon sa att hon hade översatt text från svenska till sitt språk Jag vart förbannad och röt i och sa att jag sett henne chatta och att man använder Google translate om man översätter och inte Facebook, Skype, snapchat osv hon börjar gråta och aa jag va rasist. Självklart finns det ju alltid dom lite finare och duktigare tjejerna i klassen som självklart ansåg att jag va en hemsk människa och berättade hur okänslig och elak jag var. Det fick jag höra i mååånga veckor men fick ingen chans att förklara varför jag reagerade som jag gjorde. Hatet strömmade emot mig hela terminen och jag bytte sen till distans för att slippa bli huggen i ryggen med ord och skratt och hån. Jaha...nu då? Ny klass,svårt att bli vän med folk man träffar 1 gång i månaden i 2 h..men jag gav mig fan på att ingen och inget ska få hindra mig från min utbildning,det har nu gått 1 år och nu har vi sista terminen ihop i våran inriktning. Tror ni att det slutade? Nope. Senast i onsdags va jag på studieträff och på måndagen hade jag opererats och senare på kvällen fick jag åka till akuten med ett skärsår i handen och sy och på tisdagen konstaterade dom att jag kom emot en nerv. Frågorna strömmade självklart när jag kom till skolan men jag höll mitt huvud högt och sa "nä en olycka bara" det dom sa fick mig att koka inombords.. jag fattar inte hur jag lyckades vara lugn istället för att slå en stol i huvudet på personen bredvid mig. "HAHA ! Du söker bara uppmärksamhet..du är säkert suicid! " ja men absolut,jag har ju inget att leva för eller hur? Så jag försöker ta livet av mig genom att skära mig mellan tummen och pekfingret. Bra där. Jag kan inte med ord beskriva hur fruktansvärt arg jag blev,inte nog med att våran föreläsare som va där och hörde deras ord pratade om när hon ville ta livet av sig och visade sina ärrade armar,inte nog med att det är respektlöst mot mig så vad var det intentioner för henne? Äckliga människor säger jag bara. Jag har aldrig upplevt mobbning men jag tror man kan klassa det här som det. Det här är bara en av få saker som hänt. Och under min uppväxt har jag alltid varit omtyckt,samt på mina jobb men när man kommer in i en klass med bara vuxna så är dom så jävla mycket barnsligare och elakare än skolbarn. Det är inte lustigt att barn blir mobbade idag med tanke på hur många vuxna är och beter sig. Känslan av att jag förhoppningsvis inte behöver se eller prata med eller inför dom efter den 19 december i år är en underbar känsla,jag hoppas innerligt att dom kommer få känna på det jag fått stå ut med för att jag är en stark person med stark vilja och åsikt. Jag har aldrig gjort något mot någon i klassen förutom att ha sagt ifrån när en person inte gjorde det hon skulle. Det är väl så att man ska hålla käften i dagens samhälle och lyda alla andra. Jag har gjort mig själv en tjänst och lovat mig själv att inte ta skit och kämpa på,jag har gjort både stora och små förändringar som att plocka bort alla människor på fb som jag inte har kontakt med,jag ser kritiskt på folk som vill in i mitt liv,jag kräver att dom anstränger sig. Jag behöver ingen mer,jag har min underbara sambo,min vackra dotter,min mamma och bror och dom bästa vännerna i världen. Jag behöver inte energitjuvar i mitt liv,hittar jag fler fina vänner så är det bara en bonus. Jag tror på karma och jag hoppas att jag kommer få se deras fall. :)